MovieZine.se
·
Blogg:
Bloggywood
·
Sweet Spot
·
Bollywood Dreams
·
Nollnolltalet
·
TeeVee
·
Ragnhilds rekvisita
Hej alla läsare av Festivalbloggen! Festivalbloggen har flyttat och hittas nu på http://moviezine.se/bloggar/festivalbloggen. RSS-flödet är det samma som tidigare!
Det finns en anledning till att bloggandet fick sig en abrupt paus från Cannes. Jag tycks ha hamnat på Guds dåliga sida. För inte bara har jag haft halsont nu i över en vecka utan i måndags drabbades jag av en överväldigande allergi. Tar ni en titt på min recension av Woody Allen så kanske ni märker att jag kisar lite extra, att min röst ar mörkare än förut och att något droppar fram min näsa. Well people, det är snor.
Min näsa är så snytskalad nu att jag i princip blöder näsblod. Vad gör man inte för lite filmisk action och flärd här i Cannes? Så ni får helt enkelt godta att min gårdag gick till att tycka synd om mig själv även om jag lyckades klämma in en del arbete idag också.
Drog väldigt mycket applåder när den visades här i Cannes igår. Även skratt, så det tycks som att Nilsson-Simonssons youtube-succé gått hem hos fransmannen.
Själv fick jag springa till visningen och det är under stunder som denna som man blir extra irriterad på vissa snutar. Trafiksnutar. Jepp, ni hörde ratt. När var det senast vi såg en trafikpolis i Sverige? Mycket längesen och vet ni varför? Jo, för vi har fungerande trafikljus. E-F-F-E-K-T-I-V-I-T-E-T. Så vid varje övergångsställe fick man vänta, vänta på bilar som skulle köra förbi eller inga bilar alls. Jag och John har en teori om att det handlar om makt. Ooohhh vad stor och stark herr polis känner sig nu. Säger bara:
Anyways, tillbaka till Sound of Noise. När jag satte mig i biografen var jag stolt över att mitt anletes svett rann över min bruna kropp. Som om det var ett bevis på min framgång. Nu satt jag har, nu skulle jag se filmen. Så började det. En halvnaken man, en ubåt… på ryska. Jag fick panik. WTF! Var inte det har en svensk film. Jag hade hamnat på ett ryskt drama som utspelar sig på en ubåt. Jeez. Just då och där ville jag ställa mig upp och skrika alla fula ord jag kan på franska, vilket sammanfattas av puta merde… som jag inte heller tror är helt franskt. För att göra en meningslös historia kort så visade det sig vara en kortfilm.
Sound of Noise körde igång lite senare och fick till några ordentliga skratt bland publiken och även en hel del applåder. Man blev lite stolt.
Levererade precis en sågning av Mike Leighs deppfilm “Another Year”. Tyckte den va urusel. Anyways, passade även på att intervjua Roger Wilson fran P1:s Kino och Miranda Sigander från Expressen, om Cannes filmfestival och vi kom in på temat film. De tyckte den var riktigt bra. Märkligt hur olika man kan se på en och samma film. Så nu vet ni, Roger Wilson och jag har inte riktigt samma smak.
Ja, det har med kändisar är ett ständigt återkommande ämne här i Cannes. Kanske är det synd att vi inte ser det i Sverige eller kanske är det rent så att det inte funkar där eller bara gör sig bättre här på Rivieran, men i princip alla reklamskyltar är fullproppade med kändisar. Benicio del Toro kör en för Magnum. En hårt retuscherad Nicole Kidman för Schweppes och klockor vilket även George Clooney hängt pa. Han verkar också gilla sitt kaffe från Nespresso. Charlize Theron för Dior-parfym, likaså Naomi Watts och Scarlett Johansson.
Så var det d där med fransk parkering.
Cannes skiljer sig inte från Frankrike överlag i att vara kolhydraternas förlovade hemland. Paninis, sandwiches, pizza, crepes och allt med deg där emellan tycks vara det som gäller. För den som försöker hälla sig på den nyttiga sidan är det svart. Sallader finns men går på en 70-80 spann. Här är gatuköken ett hett tips i kontrast mot de otaliga restaurangerna som skryter med höga priser men små portioner.
I hamnen i Cannes står lyxbåtarna packade som sillar.
Köket i vårt chateu. Hey, vi är två killar som delar lya, det här är ganska städat ändå.
Och jag tyckte att vägen hem var läskig på kvällarna; Det här är gångtunneln från stranden till vårt hotell. Får mig att tänka på den hemska men genialiskt bra “Irreversible”.
Cannes är sannerligen en filmens stad. Sådana här fina verk ser man lite här och var.
Ja, jag trodde jag var en men här i Cannes får man allt se sig slagen. Vi kom framlunkande på gatan när den har bruden slängde av sig sin jacka och gav termen “Make love to the camera” en helt ny innebörd. Hon trodde verkligen hon var the shit tills ena fotografen lämnade fram sitt kort… här tar paparazzina bilder på vem som nu råkar se rik ut, oftast de finklädda, för att sedan räcka fram sitt kort. Har du cash får du köpa en fin bild på dig själv. Thats it! Snacka om att hon blev snopen.
Ja, bitches. Nu är det dags. Att lotta ut det finfina programblocket från årets filmfestival i Cannes. Vad innehåller då detta finfina block? Jo 100% äkta autografer från Frank Langella och Shia Labeouf samt nya rising star Carey Mulligan. Hon som enligt rykten ska spela Lisbeth Salander i filmatiseringarna av Milleniumtrilogin mind you. 
Hon eller Kristen Stewart röstar jag för. Kristen för utseendet och Carey för lite utseendet och mycket talang. Men fokus nu.
Den längst till vänster är Shias, den i mitten Langellas och längst till höger Careys. Kan man ju inte tro men helt sant.
Så vad ska du göra for att vinna detta finfina block? Jo, skriv helt enkelt ned ditt coolaste autograf-jagar-minne. Vilken kändisautograf är du mest stolt över eller skulle vilja ha? Hur gick du tillväga eller hur skulle du gå tillväga?
Jag vet, en sån där jobbig motivationstavling men kom igen, priset går ju inte att dissa. Mejla ditt svar och gärna någon bild om du har till daniel.ogalde@moviezine.se
Good luck!
Vi har sett trailern till nya Conan! Tyvärr sa ville bolaget inte ge ut den till oss. Jag vet, snåljävlar. Men kan väl säga som så att den ar ganska imponerade även om jag absolut inte tycker att Jas0n Momoa (Stargate Atlantis) lyckas göra rollen rättvisa rent fysiskt. För tvålfager? För lockigt hår? För musklig? Jag vet inte, jag kan inte satta fingret på det men vad jag vet så kommer Conan Barbaren alltid vara en svarthårig musklig man med bister uppsyn. Serietidningsskadad kanske.
Rose McGowan såg i alla fall ut som en skallig ormprästinna medan Ron Perlman som ursäkta, men alltid är ett bra tecken på B-faktor, var en stenhård stridskämpe. Jag tror flopp sorry to say. Här har ni i alla fall lite bilder.
Rachel Nichols! Jag hade ingen aning. Andra namn på affischen, dessutom. Räkna mig pepp.
